Hur många hjärnceller kan man ha

Ordet hjärna är besläktat med hjässa och liknar sina motsvarigheter i andra nordgermanska språk samt tyska. Synapsen utgörs av nervterminalen på axonet, det postsynaptiska membranet på vanligen dendritgrenen och det lilla mellanrummet, som kallas synapsklyftan. Axoner är ofta långa för att kunna transportera information medelst elektriska signaler över långa sträckor, medan dendriterna, vars funktion huvudsakligen är att ta emot signaler från andra nervceller, är korta.

Den anatomiska benämningen på hjärnan i sin helhet är encefalon , som kommer från det grekiska ordet för hjärna: ἐνκέφαλον , som är en sammansättning av ἐν- , som betyder "inuti", och κεφαλ ή, "huvud". Hjärnan studeras på neuronnivå inom neurovetenskapen och på representationsnivå av kognitionsvetenskapen. Detta har i ny forskning motbevisats; antalet gliaceller är ungefär lika stort som antalet nervceller ungefär 85 miljarder.

En välförstådd funktion hos gliaceller är att bilda myelinskidor kring nervcellernas axon. Mitthjärnan, pons och förlängda märgen kallas tillsammans för hjärnstammen.

Så får du få nya hjärnceller – hela livet

Cellerna i hjärnan kan delas upp i två huvudgrupper: nervceller neuron och stödjeceller glia. Här överförs information från en nervcell till en annan med hjälp av signalerande molekyler, neurotransmittorer , som finns lagrade i synapsvesiklarna och som sedan skickas ut i synapsklyftan och tas upp av receptorer i det postsynaptiska membranet.

Gemensamt för nervcellerna är att de består av följande tre delar: cellkropp soma, perikaryon , axon och dendriter. Axon och dendriter skiljer sig på flera sätt. Bakhjärnan blir hjärnbryggan pons , lillhjärnan cerebellum och förlängda märgen medulla oblongata. Ordet hjärna har utvecklats från fornsvenska hiärne ; det moderna ordet som slutar på bokstaven a var förr en särskild böjningsform av det äldre ordet.

Hos de flesta arter är hjärnan placerad i djurets främre del och hos ryggradsdjuren skyddas den av kraniet. Nervterminalerna på ett axon bildar synapser med en dendritgren eller mer sällan cellkroppen eller axonet på en annan nervcell.

Hjärnan är ett av de anatomiskt mer komplicerade organen i den mänskliga kroppen. Axonen utgör den så kallade vita hjärnsubstansen medan cellkropparna utgör den grå. Framhjärnan är det som hos människan blir storhjärnan telencephalon och mellanhjärnan diencephalon. Den funktionella delen av hjärnan benämns hjärnparenkym, vilket omfattar nervceller och gliaceller. Hos alla ryggradsdjur utvecklas hjärnan ur tre embryonala blåsor: framhjärnan, mitthjärnan och bakhjärnan.

Ordet kommer från grekiskans γλία, glía , som betyder lim. Cellkroppen är en sfärliknande struktur, vilken innehåller cellkärnan samt organeller som endoplasmatiska nätverket ER , golgiapparaten och mitokondrier. I grekiska är det bland annat besläktat med κρανίον , som givit upphov till kranium och i latin är det besläktat med cerebrum , som också där betyder "hjärna".

Hjärnan är det organ som styr nervsystemet. Man brukar dela in den i olika delar utifrån främst anatomi och embryologiskt ursprung. Den innehåller alltså sådant som förekommer i de flesta av kroppens celler.

Kunskapen är mer begränsad om gliaceller än nervcellerna, men de tycks vara till för att stödja nervcellerna på flera olika sätt. Cellskelettfibrerna fungerar som "räls" för kinesin , som transporterar proteiner, till exempel, från endoplasmatiska nätverket i cellkroppen. Hjärnan och ryggmärgen utgör tillsammans det centrala nervsystemet. På dendriterna finns så kallade dendrittaggar onormala dendrittaggar har kopplats till utvecklingsstörning , som ett exempel på deras funktion medan det på axonet förekommer så kallade nervterminaler svullnader som ofta finns i ändarna men det måste inte vara så som innehåller mitokondrier och synapsvesiklar.

Om hjärnan - Hjärnfonden

I äldre forskning trodde man baserat på uppskattningar att det skulle finnas betydligt fler gliaceller nära en biljon. Dendriterna och axonen är mer unika för nervceller. Hjärnan kontrollerar och koordinerar kroppsfunktioner som hjärtat , blodtryck , vätskebalans och kroppstemperatur och mentala funktioner som intellekt , känslor , minne och inlärning.

De är utskott ifrån cellkärnan och kallas med ett gemensamt namn för neuriter. Storhjärnan delas i två hjärnhalvor hemisfärer av en djup mittfåra, fissura longitudinalis cerebri. Axoner är ofta förgrenade men inte alls i lika hög grad som dendriterna, där man talar om dendritträd; ordet dendrit kommer också från grekiskans δένδρον, déndron , som betyder just träd.

Förändringar av proteinet tau som är en beståndsdel av cellskelettet tros orsaka Alzheimers sjukdom. Mitthjärnan ger bara upphov till mitthjärnan mesencephalon. Dessa huvudgrupper kan i sin tur delas upp i många undergrupper.

Vad är hjärnbarken

Genom neuriterna löper också cellskelettets fibrer, som är viktiga för axoplasmatransporten. Hos mindre ryggradslösa djur talar man hellre om centralt ganglion, eftersom funktionen är relativt enkel. Det är nervcellerna som skickar information mellan olika delar av nervsystemet, och i människohjärnan kan det finnas så många som hundra miljarder celler av detta slag och lika många stödceller.