Kan man bereda hjortskinn

I Malmö fick skinnare sitt första skrå år Skinnberedning och garvning hade då blivit ett hantverksyrke för män. Efter ytterligare experiment med vegetabilisk garvning insåg han att en betydlig effektivisering sker vid garvning om koncentrerade extrakt av växter med garvande egenskaper används. Ordet karduans kommer eventuellt från den spanska staden Córdoba. Störst i Skandinavien blev Lundbergs läderfabrik i Valdemarsvik, med som mest omkring anställda.

Yrket gick i arv från far till son.

Garvning – Wikipedia

I samhällen längs älvar, floder och kuster runt om i världen finns en tradition av att garva fiskskinn. Karduansmakargatan i centrala Stockholm är uppkallad efter detta yrke. Det kan noteras ur dessa texter att i mer utvecklade kulturer som i Grekland , främre Orienten och Romarriket betraktades garvning som ett yrke för män medan det hos mer primitiva kulturer och naturfolk ansetts vara en kvinnosyssla.

Den stora nackdelen med kromsalterna är deras allvarliga miljöpåverkan om de inte tas om hand på ett effektivt sätt. Även fiskskinn kan garvas. Denna upptäckt fick stor betydelse — industrin arbetar utifrån den än idag. I Sverige utmärkte sig Stockholmsfamiljen Lundin särskilt, kända bland annat genom Alfred Elkenstein som gett namn åt en gata på Kungsholmen, Garvar Lundins gränd.

En anpassning skedde och skinnare började istället gå runt på landsbygden och bereda skinn hemma hos kunden. För att skinnet ska få sin slutliga mjukhet krävs en omfattande mjukgörning av skinnet, det vill säga en kraftig mekanisk bearbetning. Garvning av djurhudar och skinn är en procedur varigenom hud omvandlas till läder och är en form av konservering som syftar till att göra lädret mjukt och hållbart.

I Iliaden besjungs garvning med oljor, fettgarvning. Detta fick särskilt stor utbredning i Malungs socken i Dalarna och ett känt begrepp är Malungsskinnare. Senare blev det aktuellt med garvning av läder. Specialisering skedde inom yrket och garvarna kunde indelas i egentliga garvare som beredde sulläder och grövre läder, vitgarvare som gjorde lättare lädersorter, körsnärer och sämskmakare som tillverkade sämskläder av ren- och älghudar.

Under romersk järnålder är skinnen från de nordliga skandinaviska länderna berömda, och den romerske historieskrivaren Jordanes skriver i sitt verk Getica om sveafolket:. Garvaren hade i det klassiska Grekland hög ställning, något som kan förklaras med att han ombesörjde material till krigsutrustning som hjälmar och sköldar. I Hebreiska skrifter från f. Garveriverksamhet i städerna var en olägenhet.

Ett öknamn på dem som utövade yrket var "stinkare" och de anklagades för att förstöra vattnet. De stränga gesällproven gjorde det svårt att förkovra sig till mästare.

Behandling av skinn

Lundins drev garveri på Kungsholmen mellan år och Båda var söner till garverifabrikör Nils Petter Frost i Landskrona och i början på talet var släkten Frost Skandinaviens största läderfabrikörer. Från början handlade det mest om att ta fram pälsskinn skinn där djurets hår sitter kvar. Import av billigare lädervaror gjorde emellertid svensk tillverkning olönsam och såldes företaget och lädertillverkningen i Valdemarsvik lades ner.

Karduansmakare var en garvare av karduansläder som är en finare sorts skinn.

Under detta sekel utvecklades lädertillverkningen och större industrier växte fram. I Sverige levde garvningen kvar i vissa delar som kvinnouppgift långt in på medeltiden. Han fann att en hud blir tyngre efter garvning varur han drog slutsatsen att garvämne binds i huden. I renässansens tal började en fransk kemist, Armand Seguin , intressera sig för garvningens förlopp i naturvetenskapligt avseende.

Garvare är ett av de absolut äldsta yrken som finns, eftersom det har anor tillbaks till den tid när naturfolk själva var tvungna att framställa sina egna kläder och skor , långt före tiden när marknader och handelsplatser bildades där man kunde köpa färdigt material. På talet utvecklade den svenska kemisten Carl Erengisle Hyltén-Cavallius den garvningsmetod där kromsalter används i stället för olika organiska ämnen och som han sökte ett svenskt patent på Men han hann dö av blodförgiftning när han stod i begrepp att åka till London för att ta ut ett världspatent.

Bereda fårskinn själv

Detta vittnar talesättet från talet om, "I Sverige kan man evertuera sig anstränga sig och bliva konung men sämskmakare kan man icke bliva". I början på talet förbjöds allmogen i Sverige att resa runt i landet och köpa upp skinn att bereda för att sedan sälja. Vid sekelskiftet hade kromgarvningsmetoden slagit igenom fullt ut och de små hantverksmässigt skötta garverierna fick lämna plats åt stora massproducerande enheter.

I inskränkt bemärkelse är garvning en fysikalisk-kemisk process mellan garvämne och hudsubstans.