Hur man korrigerar alkalisk
En Lewis-bas kallas också nukleofil. En bas kan tillsammans med en korresponderande syra ett syra-baspar bilda ett buffertsystem.
En reaktion mellan en syra och en bas kallas för neutralisation , framför allt i äldre teorier, medan Brønsted-Lowry-teorin föredrar att tala om protolys eller protonöverföring. Begreppet Lewis-bas används både om den enskilda atomen eller atomgruppen och om ämnet som innehåller dem.
Lista över 80 naturliga alkaliska livsmedel (+ Diet)
Efter detta antal har syran ansetts vara en-, två-, tre eller flerbasisk. Detta ger till exempel en vattenlösning av natriumhydroxid dess starkt basiska egenskaper. Lewis definition innebär att också andra ämnen än protoner kan räknas som syror. Styrkan av en bas kan relateras till dess baskonstant. I en stark bas går alla hydroxidjoner som finns eller skulle kunna bildas i lösning, men i en svag bas endast en del av dem.
Hur mycket av en bas som krävs för att neutralisera en viss syra har mätts i basicitet. Lewis definition inbegriper fler ämnen än de andra definitionerna. Chemistry tredje upplagan. Gilbert Newton Lewis generaliserade basdefinitionen ytterligare. Hydroxidjoner från magnesiumhydroxid och berylliumhydroxid är lika starka Brønstedbaser som hydroxidjoner från natriumhydroxid.
Den äldsta Arrhenius -teorin definierar baser som hydroxidjongivare , [ 1 ] vilket bara går att applicera på alkalier. Baser kan ses som den kemiska motsatsen till syror. Starka baser är frätande. Magnesiumhydroxid Mg OH 2 och berylliumhydroxid Be OH 2 är svaga Arrheniusbaser eftersom de är svårlösliga i vatten, vilket innebär att få av hydroxidjonerna i kristallen övergår i vattenlösning.
En stark bas är fullständigt protonerad i vatten, en svag bas är bara delvis protonerad i vatten.
Alkalisk avfettning biltema
Enligt Brønsted—Lowry-definitionen är en bas en protonacceptor vätejonsacceptor , medan Lewis mer allmänna teori definierar baser som elektronparsdonatorer , också kallade nukleofiler. Kaliumhydroxid Inom kemin är baser en grupp kemiska föreningar med i allmänhet lutaktig smak, som har förmågan att uppta vätejoner varvid de i en vattenlösning ger ett pH -värde över 7, eller mer allmänt, ge bort elektronpar.
Inom slaggkemin är det viktigt att kunna avgöra egenskaperna hos slaggen vilket oftast görs genom basicitet. Flera andra ämnen, till exempel ammoniak och aminer , som inte var baser enligt Arrhenius definition är också baser enligt Brønsted och Lowry. Denna definition är vanligast idag. Enligt Arrhenius beror hur basiskt ett ämne är på hur många hydroxidjoner ämnet lämnar.
Baser och syror finns vanligtvis i vattenlösningar. Johannes Brønsted och Martin Lowry utvidgade Arrhenius definition genom att definiera en bas som en protonmottagare. Som Lewis -bas räknas varje elektronpargivare , det vill säga atom eller atomgrupp som har en helt fylld yttersta orbital vars elektroner kan överföras till en ofylld orbital i en annan atom eller atomgrupp Lewis-syran.
Olika teorier för syra-basreaktioner har definierat baser på olika sätt. I dessa är salterna separerade i sina jonkomponenter. Exempel på vanliga baser är natriumhydroxid och ammoniak. Olika basicitetsmått används utifrån empiriska modeller. En sådan lösning kallas basisk, eller alkalisk. Dessa lösningar av baser reagerar med vattenlösningar av syror och skapar därmed vatten och salter i lösningarna.
Baser som är lösliga kallas alkalier om de innehåller och släpper ifrån sig hydroxidjoner OH — kvantitativt. En stark bas är en vars benägenhet att avge elektronpar är stark. Guillaume-François Rouelle — definierade baser som kemiska föreningar som vid reaktion med syror avger salter. Namnet baser från grekiskans bas , botten gav han dem för att de med undantag av ammoniak var beständiga vid glödgning vilket syrorna inte var, och att de därför ansågs utgöra själva basen i salterna.
Med denna definition blir hydroxidjonen i sig en bas liksom oxidjonen , snarare än de ämnen som ger ifrån sig hydroxidjoner i lösning. Metalloxider , hydroxider och speciellt alkoxider är basiska och motanjoner av svaga syror är svaga baser. Inom kemin är baser en grupp kemiska föreningar med i allmänhet lutaktig smak, som har förmågan att uppta vätejoner varvid de i en vattenlösning ger ett pH -värde över 7, eller mer allmänt, ge bort elektronpar.