Var kan man läsa sin journal

Jag visste precis vad jag hade gjort. Diagnosen blev T-cellslymfom, cancer i lymfkärlen, och det var tyvärr en ovanligt aggressiv variant.

Hur långt tillbaka kan man se sin journal?

Han arbetade fortfarande heltid som läkare på en privatmottagning. Jobbet var till stor del hans identitet. Jag tog några steg åt sidan i höstslasket och bad henne upprepa vad hon nyss sagt. Christian Unge, specialist i internmedicin, överläkare på akutkliniken, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.

Hur får man tag på gamla journaler?

En hög sänka kan innebära reumatiska sjukdomar, inflammationer i kärlen, atypiska virus- eller bakterieinfektioner och maligniteter. De hotar med att polisanmäla dig om du inte slutar titta i din pappas journal. Som specialist i internmedicin träffar jag ofta patienter med diffusa symtom och avvikande prov som vi utreder.

Han agerade lugnt på ytan, och jag försökte hålla kvar honom på spåret av »det vanliga är det vanliga«, det vill säga någon infektion. Det visade sig att hans blodprov var kraftigt avvikande, och man gick snabbt vidare med en undersökning av benmärgen. Inte bara det att han sov dåligt på nätterna av kortisonet — det är en vanlig biverkan — han blev dessutom mer och mer stressad över sin situation.

Där såg man cancerceller som man analyserade med olika avancerade metoder. Han ringde mig en dag i september och beskrev att han var trött och förkyld, sade att han hostade och därför hade tagit lite prover på sig själv. Jag viftade otrevligt bort min fyraåriga dotter som ville ha hjälp i en gunga. Min pappas sänka var förhöjd, runt 50, vilket den kan vara vid en rad olika inflammationer och infektioner. Han kunde fråga om ett hemoglobinvärde flera gånger under ett och samma besök: »Det har stigit, jag måste vara intorkad, kan du gå och säga till dem att hänga lite vätska«, och så lite senare: »Jag är intorkad.

De två överläkare som tog hand om pappa hade dessutom många års erfarenhet av just hans typ av tumör, och de ingav mig och de andra i familjen största förtroende. Min pappa var en av dessa människor som reagerar väldigt starkt på kortison. Jag svarade så gott jag kunde på hans frågor och försökte lugna honom. Man satte in kortisonbehandling för att tumörcellerna skulle minska i väntan på annan behandling med cellgifter.

Min pappa var sextiosju åroch hade knappt haft en enda sjukdag i hela sitt liv. Han lyssnade inte på mig — vilket i just det här fallet var bra — och sökte därför akuten, där man lade in honom. Han tänkte att det kanske var en atypisk luftvägsbakterie som gav de lite annorlunda symtomen. Jag har pinkat hela dagen. Han bad mig att kolla proverna och gå igenom dem tillsammans med honom.

Det blev tyst några sekunder. För min del var jag helt lugn vad beträffade det senare: läkarna på hematologen håller världsklass. Min pappa hade tre veckor tidigare insjuknat i en aggressiv form av blodcancer, ett T-cellslymfom, och låg inlagd på hematologklinik för vård. Själv jobbade jag på akutkliniken på ett annat sjukhus, men båda sjukhusen hade ett gemensamt journalsystem som jag alltså kunde logga in på, enkelt klicka in min pappas personnummer och se allt som man hade gjort: journaltext från läkare och sjuksköterskor, laboratorieresultat, röntgenresultat etcetera.

Men han blev tilltagande förvirrad av kortisonet, nästan gränspsykotisk. Jag har en släng av min pappas katastroftänkande, främst när det gäller hälsan hos mina egna barn, men jag kommer inte i närheten av min pappas oro för farliga sjukdomar. Hon fick klara sig själv. Han ställde fler och fler frågor, började prata om att »Det är ingen idé att få behandling« eller »Vet de verkligen vad de gör?

Mina iskalla händer var kupade runt mobilen och jag hörde knappt vad min klinikchef sade. Jag tänkte inte mycket på det utan fortsatte min föräldraledighet. Samtidigt var jag chockad. Jag tror helt enkelt att han inte kunde vara i bättre händer. Hon sade exakt samma sak igen och min puls hade nu lagt sig kring stadiga hundratjugo slag per minut. Pappas behov av information i det här läget var omättligt. Kan det vara allt vätskedrivande jag fick på morgonen?

Ytterligare några dagar senare ringde pappa igen och sade att sänkan nu var runt , vilket fick olika klockor i mitt huvud att ringa.