Hur stora är vita

Spindlar i Sverige

I års rödlista kategoriseras den som starkt hotad. I Danmark var storken tidigare vanlig; under rapporterades ännu par, men den är idag mycket ovanlig. Regionalt har den försvunnit som häckfågel i Storbritannien. Storken är förknippad med många sägner och myter. Ett helt "vilt" par som återkommit från övervintring genomförde sin första häckning i Sverige.

Den har en längd på 95 till cm och ett vingspann på till cm.

Honan lägger vanligtvis fyra ägg , men kullar på upp till sju ägg finns rapporterade. Den vita storken har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population vars utvecklingstrend är positiv. Dessa bon återkommer paret gärna till år efter år. I Norge och Finland observeras bara enstaka storkar årligen; dock har man observerat åtminstone ett säkert häckningsförsök år i Finland.

De storkar som häckar i Skåne anländer i början av april och flyttar i mitten av augusti.

Röd jätte

Den häckar i Europa , norra Afrika och västra Asien. I vinterkvarter kan mortaliteten vara hög vid födobrist som orsakas av torka, ökenspridning eller drastiskt minskade gräshoppspopulationer på grund av pesticider. Den svenska populationen är liten men växande och uppskattas idag till cirka häckande individer. I flera västerländska kulturer har man berättat för barn att nyfödda barn kom med storken.

De flesta vita storkar lever i livslånga parförhållanden som bildas när individerna är tre till fyra år gamla. Bland annat trodde man att ett storkbo skulle skydda huset för eldfara. Innan flytten samlas storkarna i flockar som kan vara mycket stora. Ett ytterligare allvarligt hot är kollisioner med elledningar, speciellt under flytten i Europa.

Även brist på häckningsplatser utgör ett hot, exempelvis då bon placerade på pyloner förstörs. Vit stork är en stor fågel med lång hals och näbb, långa ben och långa breda vingar. Pesticiderna och andra gifter utgör också ett hot i sig. Dess fjäderdräkt är övervägande vit med svarta vingpennor. Myten blev vanlig i Västeuropa under talet när storken var en symbol för lycka och välstånd.

Därför nyttjar de kortast möjliga väg över Medelhavet , vilket motsvarar den västra passagen över Gibraltar sund och den östra passagen över Suezkanalen och närliggande områden. Från och talen blev arten mycket sällsynt i Sverige, och en häckning bedömdes länge som den sista. Storkens föda utgörs företrädesvis av mindre djur, som insekter , groddjur , ormar , fågelungar och sorkar. Vit stork jagas som föda och som sport, främst under flytten och i vinterkvarter.

De förflyttar sig genom att glidflyga på varma uppåtvindar , vilket gör att de i så stor utsträckning som möjligt undviker större vatten och förflyttar sig över land.

Fjäderdräkten är övervägande vit, med svarta arm- och vingpennor samt lång röd näbb och röda ben. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar , och deras vinterkvarter ligger i tropiska och södra Afrika, Iran och Indien. Den är en stor fågel med lång hals, långa ben och långa breda vingar. Vit stork häckar i Europa, norra Afrika och västra Asien.

År hade Sverige 47 frihäckande par. Det enda "läte" som de vuxna storkar har är att de "klapprar" med näbben. Sägnen att storken kommer med barn anses idag härstamma ur dess namn. En stork som sköts i Tyskland hade halsen genomborrad av en lång pil, och efter undersökning konstaterades att pilen hade centralafrikanskt ursprung. Vit stork Ciconia ciconia är en välkänd fågel i familjen storkar.

De unga storkarna kan "väsa" då föräldrarna kommer till boet med mat. Inte förrän på talet spreds vetskapen om att storken migrerar mellan kontinenter under årets lopp; fågeln hade tidigare ansetts övervintra på månen. De bygger ett plattformsliknande bo på tak, skorstenar eller på ett större avstympat träd.

De främsta hoten mot arten utgörs av habitatförlust på grund av utdikning , olika hinder som motverkar översvämning av flodslätter , och omvandling av eller industrialisering av födoområden. I Skandinavien häckar den endast i Danmark och Skåne. Arten delas upp i två underarter med följande utbredning: [ 6 ].